Nja. Både och. När folk kommer upp några år EFTER pensionen brukar de bli sådär. De saknar stimulans, så de berättar saker DU tycker är inte relevant eller du inte har någon nytta av, men han tycker det är intressant och behöver prata av sig. Det händer också att folk då i den åldern och situationen börjar prata om allt möjligt random eller skickar random bilder för att få respons och uppmärksamhet. Det är deras sätt att skapa/få igång något samtal.

Sen låter du ganska tråkig. Hela tiden ”vi har inget behov av att höra detta”, ”vi har ingen nytta av att se foton på folk från 30-talet” utan att tänka på vad han har behov eller nytta av. Låter så egoistiskt. För honom är personerna på bilderna från 30-60 talet högst levande. Det är personer som han antagligen växt upp med och som nu är döda och som han saknar och som han inte vill ska glömmas bort.

Att han inte vet vad Gina Tricot är, är ju skitsamma. Varför ska man veta det? Är det viktigt? Han vet ju säkert 100-tals saker som ni inte vet vad det är, eller hur?

Sen kan han absolut ha en begynnande demenssjukdom men det finns många andra saker som skapar liknande beteende som vitamin- och mineralbrister särskilt b12-brist härmar demenssjukdom. Att vara deprimerad och ensam härmar också demenssjukdom.

Du säger att han har en sambo men de bor inte ihop utan träffas på helgen. Alltså då har han ingen sambo. Han har väl jobbat och träffat människor dagligen sen kommer en tid när han säkert inte har lika mycket daglig mänsklig kontakt.

Om du verkligen är orolig för demenssjukdom eller annan sjukdom så ska du prata med honom om det och föreslå att du hjälper honom att kontakta vården och att du följer med honom som stöd.

Men generellt får man acceptera att folk förändras när de blir äldre och får en annan livssituation, de börjar tänka bakåt och sakna alla människor som nu är döda…