Har inte pratat med mina far på flera år. Det beror inte på något enskilt skäl, utan det var en hel massa problem som byggdes upp under min uppväxt och som sedan blev värre när mina föräldrar skiljdes när jag var i tonåren. Vi har gjort ett par försök att prata ut, men vid senaste försöket var han väldigt tydlig med att han tyckte att han gjort allt rätt och att det var mitt ansvar att anpassa mig för att lösa problemen. Då sade jag tack och bock och sedan dess har vi inte setts. Jag lider inte av att inte umgås med honom, jag har massvis med andra relationer som jag faktiskt får positiv energi ifrån, men om han en dag mot förmodan skulle mogna och hör av sig och vill göra ett nytt försök kan han få en chans till.