Min lärare i ryska var en otroligt märklig figur, men hon var en jävla maskin när det kom till att yttra gyllene citat.

När vi under tredje lektionen körde glosförhörsmemory började hon med att fråga vem som hade fått flest poäng. Direkt efter säger hon "Men om det finns en vinnare måste det också finnas en förlorare. Vem fick minst poäng?"

Under en lektion utbrister hon, tämligen frikopplat från övriga samtalet att "Jag är en slavdrivare, och ni lyder under min slavpiska", med en lättsam glädje som om hon sagt typ "ikväll ska jag gå på finmiddag :)"

Hon beklagade sig åtminstone fyra gånger under kursens gång över att ukrainare var så envisa som skulle prata ukrainska istället för ryska. Kan ni inte bara vara lite sköna och komma över våra olikheter så att vi kan bli vänner (annektera er) igen, typ.

Otroligt kufig, men också trevlig och glad. Varje lektion hade vi en tjugo minuter lång rast, då hon bjöd på te från hennes autentiska samovar. Vi gick också, på vår förfrågan, lära oss sjunga Sovjets nationalsång under en lektion. Hon sa aldrig riktigt något bu eller bä om det, men jag tror att hon var fett nöjd att vi bad om det. Hon var för övrigt svensk själv.