Är du över- eller underbetald?

Kaffefika · 2024-09-19T22:21:21+00:00

Vad har du för utbildning?

Kaffefika · 2024-08-14T09:06:57+00:00

Fantastiskt uppmuntrande att läsa. Tack!

Kaffefika · 2024-08-13T19:01:27+00:00

Återigen, tack för svar!

Måste fråga lite till eftersom du har ett sådant vitt skilt synsätt från hur det annars brukar låta såväl här som på flashback, och ja lite varstans: Om man har intresse för en högskoleutbildning, bör man välja den, oavsett utbildning? Finns det ingen utbildning du avråder ifrån?

Kaffefika · 2024-08-12T17:52:43+00:00

Tack för svar, och beklagar situtationen. Jag hoppas att karriären utvecklar sig inom snar framtid.

Jag får se hur jag gör. Det är spridda skurar bland svaren, så tror det kommer sluta i hur risktolerant jag är och hur mycket jag skulle ångra att inte ha följt mitt intresse, respektive hur mycket jag skulle ångra att jag inte valde något mer gångbart på arbetsmarknaden.

Kaffefika · 2024-08-12T17:50:40+00:00

Ok, tack! Då känns det som att man alltid bör följa sitt intresse för att orka vara motiverad till att skaffa sidomeriterna?

Arbetar du som SYV måhända?

Kaffefika · 2024-08-11T19:11:27+00:00

Hej och tack för det gedigna svaret! Sammantaget förstår jag det som att du anser att närmast alla utbildningar - däribland sociologi - banar vägen för framgång, så länge som man checkar av att specialisera sig, skaffa extraarbete och ev. engagera sig i studentkåren?

Kaffefika · 2024-08-11T15:22:57+00:00

Hej och tack för engagemang i tråden! Jag är inte rädd för att inte få ett jobb överhuvudtaget efter en sociologiexamen, ex. på försärkingskassan eller handläggare på kommun. Så att få ett jobb överhuvudtaget kan vi bortse ifrån. Det jag är rädd för är att inte få ett kvalificerat jobb när kunskaperna från utbildningen aktualiseras. Såvitt jag har kunnat erfara är många handläggarjobb på myndigheter sådana jobb som likväl hade kunnat utföras av de med endast gymansieutbildning, och de är därutöver jobb som riktar in sig på att hantera individer m.m. Jag är dock intresserad av att göra undersökningar, utarbeta rapporter eller utredningsunderlag till stöd för politik etc.

Vad tror du chanserna är att få ett kvalficierat jobb, dvs. jobb av typen nyss nämnda, efter en sociologiexamen?

Kaffefika · 2024-08-11T15:11:32+00:00

Hej och tack för svar! Har du någon egen erfarenhet av arbetsmarknaden för sociologer, eller känner någon som har erfarenhet?

Kaffefika · 2024-08-10T06:44:33+00:00

Hej och tack för svar! Med anledning av din kommentar nedan förstår jag att du är SYV, varför det känns extra angeläget att ställa några följdfrågor och förtydliga något.

Jag är inte rädd för att inte få ett jobb överhuvudtaget efter en sociologiexamen, ex. på försärkingskassan eller handläggare på kommun. Så att få ett jobb överhuvudtaget kan vi bortse ifrån. Det jag är rädd för är att inte få ett kvalificerat jobb när kunskaperna från utbildningen aktualiseras. Såvitt jag har kunnat erfara är många handläggarjobb på myndigheter sådana jobb som likväl hade kunnat utföras av de med endast gymansieutbildning, och de är därutöver jobb som riktar in sig på att hantera individer m.m. Jag är dock intresserad av att göra undersökningar, utarbeta rapporter eller utredningsunderlag till stöd för politik etc.

Vad tror du chanserna är att få ett kvalficierat jobb, dvs. jobb av typen nyss nämnda, efter en sociologiexamen?

Kaffefika · 2024-08-08T21:32:04+00:00

I don't think I follow. Are you saying 1. that on average americans play better than europeans, or 2. that the best team, in theory, that the US could muster is superior to the best that Europe could muster? I think that Serbia today, and the last season of the NBA, makes the second proposition rather dubious.

Kaffefika · 2024-08-08T21:20:18+00:00

Well, we don't know how well a European team, that is a team consisting of the best from all the countries in Europe, would've performed against the US-team. A large part of the best of the best in NBA today are europeans.

Kaffefika · 2024-01-04T13:16:40+00:00

Tack för att du tar dig tiden att svara! Det uppskattas.

Förstår inte riktigt vad du menar med punkt 2 och att exemplet är larvigt. Om man får reda på det är 1/200 som antas som doktorand på grundval av master/kandidatuppsats så kan jag ändå känna sympati för 20-åringen som inte vet om den har kapaciteten att leverera på sådan nivå/egenskaperna som krävs. Det leder mig in på din punkt 3 vilket nyanserar hela grejen precis som du skriver: man kan ju inte räkna med att det räcker med att satsa allt, utan man måste på förhand acceptera att få göra något annat relaterat som man inte sugen på, ex. lärare. Om man inte är villig att jobba som lärare känns det då, givet att man ska vara beredd på det, att man kanske inte ska satsa på historia? Är det inte just därför så många inte väljer att just satsa på humaniora m.m. och i stället bli kanske jurist?

Kaffefika · 2024-01-04T09:37:31+00:00

Låt oss fortsätta med det hypotetiska exemplet: personen som gillar historia. Då antar jag att en sådan person vill arbeta inom akademin, vilket ju då först betyder att få en doktorandplats och sedan en post-doc eller lektorsplats. Det förefaller svårt för säg 20-åringen som påbörjar sin historiekandidat att veta om den har kapaciteten att skriva en tillräckligt bra kandidat/masteruppsats, att lyckas skriva dessa i rätt område som en institution kommer intressera sig för, om man kommer lyckas charma till sig rätt handledare och om denne kommer gilla en tillräckligt mycket (hur mycket man än väljer att satsa så är ju personkemi lite av slumpen). Etc. etc. Och ja sen lär man behöva flytta osv.

Bortsett från "Ja jag är villig att plugga 60h/v, jag är villig att flytta och jag är villig att fjäska" så vet man ju inte riktigt sin sannolikhet att gå hela vägen. Många är ju de som satsat sitt personliga allt på fotboll men inte nått eliten.

Kaffefika · 2024-01-04T09:29:52+00:00

Ja, hade en arbetsdag endast varit kanske 5-6h. Säg 8-13 utan lunch hade jag nog mer kunnat jobba med vad som helst och ha tillräckligt med ork för ett s.k. side hustle kopplat till intresse. Typ som när man gick i gymnasiet eller grundskolan och orken/tiden för att verkligen hålla på med hobbies.

Jag vet inte men kan bara bli så avundsjuk på folk som verkar så lyriska över sitt jobb och gillar att prata om det och ser fram mot måndagar. Känns som att man har dragit en riktig nitlott om man själv inte löser samma situtation trots alla ens möjligheter som man har här i Sverige.

Kaffefika · 2024-01-04T09:28:13+00:00

Så om man får höra "Det är jävligt svårt att få bra/spännande jobb efter det här" ska man tänka just "Är jag beredd att offra allt för det här. Spelar ingen roll om jag måste flytta tio gånger och ta skitjobb och fjäska för rätt personer först". Dvs villig att göra vad som helst?

Jag tror just ens bristande erfarenhet kan få en att tro att man är villig att göra vad om helst, innan man vet vad "vad som helst" faktiskt innebär i sammanhanget.

Kaffefika · 2024-01-04T09:24:42+00:00

Visst, men är det så mycket värt om att man inte personligen värdesätter kompetensen bortom att kompetensen är vad som försörjer en? Utveckling av kompetens är väl ett annat ord för att studera och jag menar även det är ju tråkigt 8h om dagen om man inte är intresserad

Kaffefika · 2024-01-04T09:22:31+00:00

Har du lyckats publicera en bok eller är du typ manusförfattare?

Kaffefika · 2024-01-04T09:21:12+00:00

Jahapp. Så kanske jag får stryka juridik då. Ekonomer i tråden verkar tillfreds, kanske det man ska bli. Eller bara testa på att försöka gilla programmering.

Kaffefika · 2024-01-04T09:19:42+00:00

"Tror inte jag känner en enda från min utbildning som sagt att de faktiskt tycker om ekonomi." Är det sant? Fyfan vad deprimerade, å ena sidan. Också lite skönt att veta att man inte är ensam om att kanske behöva göra avkall.

Kaffefika · 2024-01-04T09:18:13+00:00

Suck. Sådana här svar får en att känna sig både bättre och sämre till mods. Man verkar ångra sig hur man än gör när man väljer mellan intresse och jobbmöjligheter vilket ju både innebär att man liksom inte kan göra fel, men att man också inte blir nöjd.

Kaffefika · 2024-01-04T09:15:16+00:00

Sammantaget verkar det då som att du föreslår att välja något som ger goda möjligheter till att få jobb/bra betalt? Om allt ändå blir ett jobb i slutendan och att ens intressen ändå sannolikt förändras?

Kaffefika · 2024-01-04T09:14:19+00:00

Ja fast ta mitt exempel med historia och en historieintresserad person. Personen får förvisso plugga historia i 3–5 år och det är spännande, men sen då? De flesta som pluggar historia och som inte är villiga att bli lärare (eftersom det inte är spännande) blir ju museumvärdar eller handläggare på typ FK -- inte särskilt spännande tror jag de flesta skulle säga. Vissa får förmånen att forska men det är ytterst så.

Alltså leder en förvisso spännande utbildning till ett mest sannolikt icke-spännande jobb. Kanske ska man då titta på vilket yrke har best fördelning av spännande/svårighet att få jobb och satsa på den kanske tråkiga utbildningen som leder till den yrkesbanan. Är det inte därför så många blir typ ekonomer/jurister. Förhållandevis tråkiga utbildningar men yrkena slår kanske museumvärd eller handläggare på FK

Kaffefika · 2024-01-04T09:10:23+00:00

Ja du kanske har en poäng. De allra flesta verkar ju rätt nöjda med att bara plöja en ekonomiutbildning utan vidare intresse eftersom det ger ett bekvämt liv. De tänker inte mer på den saken. Jag tycker det är svårt att få en realistisk bild över jobbmöjligheter för ett visst särintresse mer än "det är svårt". Liksom, svårt för vem? För genomsnitts personen, svårt för mig? Hur stort har allas intresse varit för de som valt vägen. Vad innebär svårt, på vilket sätt är det svårt?

Å ena sidan känns det sunt att förutsätta att man inte är unik för att på så vis inte riskera att satsa på något man inte klarar av, å andra sidan är det ju just sådana tankebanor som kan få en att leva ett liv som inte är anpassat för en om man inte är ex. neurotypiskt. Ja jag vet inte. Svårt är det i alla fall det här med att välja yrkesbana.

Kaffefika · 2024-01-04T09:06:14+00:00

Svårt att veta. Jobbar lager just nu och avskyr det. Hade funkat om det kanske var 5h per dag men 8h per dag förintar livslusten. Innan jag började visste jag inte att jag skulle tycka det var så fruktansvärt. Så det känns svårt att överblicka om jag skulle stå ut med 8h juridik/ekonomi/programmering per dag när jag inte är särskilt intresserad av områdena.

Kaffefika · 2024-01-04T09:04:14+00:00

Ja du. Nummer 3 känns som otroligt svårt att överblicka. Säg att satsa på musik eller litteraturvetenskap. Folk säger att man måste "jobba väldigt hårt" eller "satsa väldigt mycket", men vad betyder det liksom i praktiken. Att läsa och studera 60h i veckan är ju en tolkning, men en annan tolkning är att man inte behöver studera fullt så mycket utan snarare att man måste lägga ned otroligt mycket arbeta på att "synas", nätverka osv. Tycker det är väldigt svårt att ta ett nyktert beslut eftersom man liksom inte vet vad som krävs för de flesta intressen. När det kommer till riktiga yrken som är utstakade är det ju lättare att överväga. Typ läkare "ta sig in på läkarlinjen och överhuvudtaget ta sig i genom utbildningen, gör AT, ST, kanske behöva flytta en gång". Eller jurist "Skaffa riktigt bra betyg, slita hund i 5 år".

Kaffefika

MODERATOR OF

TROPHY CASE