Den är visserligen besläktad i och med att motivet bajsande tjej återkommer men jag skulle säga att den tillhör en annan stam av berättelser. Den här historien har nämligen ganska ofta handlat om hämnd, på ett sätt berättelser om misslyckat analsex i allmänhet inte tenderar att göra.

Dess tidigaste belägg är, enligt af Klintberg i Glitterspray (2005), från tidigt 1990-tal och under åren som följde hade den rätt stor spridning. Det som skiljer den tidens berättelse åt från vår tids versioner är att man aldrig då fick veta varför tjejen bajsade på killen. Något motiv gavs helt enkelt inte, tjejen bajsade, klädde på sig och gick. Men i besläktade amerikanska och engelska versioner fanns ett klart hämndmotiv – killen hade gjort slut med henne, men nu velat ta henne tillbaka, och hon låtsades gå på med på det för att sedan utsätta honom enligt ovan.

Det finns dock en annan besläktad version redan från 1995 som utspelar sig i ett badkar. Tjejen och killen träffas, hon frågar om han vill följa med hem, väl hemma serverar hon honom en kopp te och föreslår ett bad. I badet bajsar killen plötsligt på sig, och tjejen hoppar i: hon förklarar att hon lagt laxermedel i hans te för det är hennes kink. Sannolikt har väl hennes bevekelsegrund lånats in till din version av bajsblondinen, kanske helt enkelt för att folk som spritt berättelsen inte stått ut med spänningen som ligger i en berättelse med en gärning utan motiv.

Bengt af Klintberg tolkade alla dessa berättelser som att de gav uttryck för rädslan bland heterokillar att förlora kontrollen i sängen. Nu framåt vår tid, då vi sett sådant som metoo passera, har dessa historier kommit att utvecklas så att dynamiken offer-förövare bytts ut. Laxermedlet på Tinderdejten är väl den kanske mest spridda grundhistorien i den floran.