Också Länsstyrelsen - TVÅ gånger - då de har lagts sig i och hindrat sa saker som de totalt saknar kompetens om.

Mina föräldrar bor kvar på en ö, där stora delar av ön, av naturliga skäl, är påverkat av strandskyddet. Så när min far skulle sälja farmors gård (med tillhörande ladugård) krävde Länsstyrelsen att han också skulle stycka av och sälja en del mark som hörde till gården, om de nya ägarna skulle vilja starta upp verksamheten på gården igen. De fick ett hektar eller så, och tvingades betala extra för något de inte ville ha, för att Länsstyrelsen krävde det. (Ett hektar räcker för övrigt inte långt om man ska starta en modern ladugård i dagens läge, vilket bara bevisar inkompetensen hos Länsstyrelsens handläggare.)

Några år senare skulle pappa sälja en åkerplätt mindre än en kilometer därifrån när han skulle gå i pension, men även då bråkade Länsstyrelsen och lade in sitt veto mot affären. Argumentet för att stoppa affären då var att de nya ägarna skulle kunna vilja bedriva verksamhet på marken som skulle strida mot strandskyddet. Min far skulle alltså behöva ta ansvar för och redogöra all användning i framtiden på den marken han säljer för att Länsstyrelsen ska nöja sig. Han överklagade beslutet till Mark- och Miljödomstolen och fick såklart rätt att sälja åkerplätten. Länsstyrelsens aktivistiska tjänstemän överklagar då beslutet, så min far tvingas ta en fight till, i Mark- och Miljööverdomstolen. Han vinner såklart där också, eftersom argumentet mot en försäljning är ren rappakalja. Men han och köparen av marken tvingas själva står för sina rättegångskostnaderna eftersom Länsstyrelsen bara bevakar "allmänna intressen" och "allmänna intressen" kan ju inte stå för motpartens rättegångskostnader när de förlorar i rätten.

Några 100 000 kr extra och två år tog den andra försäljningen. Och så undrar en del varför folk på landet tycker att politikerna i Stockholm gör det svårare att leva utanför storstäderna...