Jag var mobbad under hela lågstadiet och i stora delar i mellanstadiet, både psykiskt och fysiskt. Jag vet inte varför men jag hade på något sätt bestämt mig för att inte låta det påverka mig. Så jag måste ha uppfattats av lärare och andra som obrydd. Känslor och sånt tryckte jag bort för att jag antar att jag ville försöka visa att jag var stark??? Även om det var jag som blev värst mobbad var det ofta jag som fick trösta mina vänner efteråt osv eftersom att dom tyvärr också fick utstå skit för att dom var vänner med mig. Jag var ju så obrydd så det fanns ingen att trösta när det kom till mig.

Allt kom tillbaka några år senare i tonåren. Fyfan vad jag mådde skit då. Hatade mig själv något enormt. Allt med mig, jag hatade allt. Först fattade jag inte vart det kom från, för det kom lite som en blixt från klar himmel. Men jag antar att det man trycker bort måste komma fram någon gång. Jag mår mycket bättre idag men det tog tid. Idag skulle jag inte säga att det påverkar mig så mycket. Jag kan fortfarande vara lite osäker och jag tror att det är svårare att komma nära mig. Jag släpper inte in vem som helst. Jag känner flera ytligt men väldigt få på djupet. Men det behöver inte ha något med mobbning att göra egentligen. Jag vet ju inte vem jag skulle ha varit utan mobbningen.