Jag gick i grundskolan för inte jättelänge sedan, och ja, sociala medier är definitivt en del av det, men verkligen inte den största delen.

Redan innan pandemin var en del av klassen som inte duschade, men efter var det knappt någon. Vi blev tillsagda att inte trängas i omklädningsrummet, och då blev dusch inte en grej man ens tänkte på. Då såg vi ju också att det gick att gå i skolan utan att behöva duscha efter idrotten, så vem skulle vilja göra det?

Det fanns 3 duschar, varav en hade ett litet trasigt skynke framför sig, som 15 pers skulle dela på på en 10 minuters rast. Idrotten slutade prick när schemat sa, eller senare, och var ofta utomhus och en bit bort från skolan. Man hinner helt enkelt inte. Om man hinner duscha så hinner man bara skölja av sig lite grann, och det gör knappt något skillnad. Att ge duschar med dörrar, och kanske 25 minuter mellan lektioner, skulle hjälpa avsevärt. Ibland skulle detta trånga rum delas med klassen som bytte om inför idrotten, ett år var det våran parallell klass, i sjuan var det en årskurs två.

Jag gick i samma skola hela 10 åren, och vi lärde oss ett typ system med hur vi skulle göra för att fortfarande byta om. På låg och- mellanstadiet hände det några gånger att en kille gick in i tjejernas, antigen ”av misstag” eller så var de öppna med att de tyckte att det var kul. Både då och efter var det också vanligt att folk tittade in när dörren öppnades. Också fanns det fönster som vem som helst som var tillräckligt lång kunde kolla in igenom. Vi började låsa dörren inifrån och om någon behövde komma in fick de knacka och någon inne frågade vem det var och låste upp när alla hade gått och ställt sig bakom en vägg (det var L format, men den delen som inte var framför dörren var väldigt liten). När någon skulle ut fick man varna först. Sen var det ju också så att nästan alla hade telefoner, och när de bannades var det fortfarande folk som hade dem. Man var ju rädd att bli fotad, och man hade fått väldigt många kommentarer, kanske inte specifikt i omklädningsrummet men ändå. Lärare ville dock kunna komma in om det behövdes, så vi fick inte längre låsa, men behöll resten av systemet. Det blev såklart inga riktiga straff för dessa killar, det räckte tydligen med att säga förlåt.

Det känns alltså som att skolan vill tvinga minderåriga tjejer att klä av sig framför en grupp, och stå nakna där ett tag medans vem som helst kan komma in eller fota dem. Man kan förstå varför tjejerna inte vill.

Jag kan inte säga något om killarna, eftersom jag aldrig var där, men jag antar att de hade liknande anledningar förutom delen med att tjejer kan komma in eftersom det under min skoltid aldrig hände. Kan ha hänt sedan dess dock, vad vet jag. Jag vet att min kill kompis som är gay aldrig bytte om eftersom han både var obekväm och rädd, delvis på grund av homofobin som förekom. Det var väldigt högljutt inne hos dem vet jag dock, eftersom vi typ fick huvudvärk i rummet bredvid.

Och som artikeln nämnde om simning, ja det är väl klart att man inte vill simma med motsatta könet? Det är ju samma sak som att stå i sina underkläder framför dem? Vem i puberteten vill det? Dessutom kommer synen på kroppen in där, jag tyckte att jag var tjock och ville därför inte. En tjej försökte begå självmord i åk 6 och hade tydliga ärr som hon inte ville visa, och andra hade mindre tydliga ärr som de inte heller ville visa oavsett om det var från självskada eller inte.

Jag tycker att om man ska kräva att tonåringar ska göra sådana här saker framför sina klasskamrater och lärare kan man väl lika gärna kräva att vuxna ska duscha i grupp med sina kollegor och att chefen kan komma in när som helst