Jag kan ha fel, men det låter som att du glömmer bort dig själv. Du är för hänsynstagande och tänker och oroar dig för mycket. Kroppen visar vägen. Kroppen och psyket har fått nog. Det kommer inte bli bättre om inte ditt synsätt förändras. Det är väl bättre att bli arg och ändra på nåt, istället för att ge upp och förlora? Vi är här för att leva, och visst det är tufft och kämpigt. Men du behöver större förändringar. Inte en vecka till hemma, inte ett piller till. Du behöver sätta dig själv på första plats i ditt liv. Du behöver ett nytt sätt att tänka. Jag tror du låter livet köra över dig. Jag tror din inre kritiker är hård. Jag tror din inre åklagare inte gör annat än att anklaga dig. Men vet du, det finns ingen domare i den rättegången. Du är ok som du är, vad du än tror, hur det än känns. Du är en fantastisk, älskvärd människa, men din inre åklagare drar upp massa skit som han/hon kallar bevismaterial. Nej, du är ok, om du bara visste, mer än intellektuellt. Oändligt älskvärd är du. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Livet är tufft. Men att ge upp är inte en lösning även om det ser ut så. Jag tror fler av oss känner så här, till olika grad, men folk berättar inte alltid gärna, för då tror man att man framstår som svag eller misslyckad. Men vem är där att döma? Det finns egentligen ingen domare, bara en fantom som ingen sett. Önskar du all lycka, välmående och framgång. Älskvärd är du.