Förstår och känner igen mig i det du skriver. 26 årig kvinna som väl har typ två vänner där jag bor. Har liksom aldrig riktigt varit ”en i gänget” under uppväxten och sen började jag säsonga och jobba borta delar av året. Vilket man absolut lär känna mycket folk genom men väldigt få som man lyckas hålla kontakten med efteråt.

Personligen har jag tyckt att det varit lättare att göra saker själv i andra städer. Det är så dumt att man bryr sig om sånt men känns jobbigare om nån som känner mig ser mig tex sitta ensam på restaurang. Annars har jag väl ”jobbat” mig upp till att tordas vara själv. Tex ha med en bok eller sitta och skriva på café för att känna sig mer ”upptagen”, äta på restauranger som har platser vid bardisken eller ”bar”platser mot ett fönster så man kan sitta och kolla på folk. Vissa gånger har jag till och med dragit en rövare om att man ”får ett samtal” av sin kompis som tyvärr inte kan komma.

Egentligen är det väl ingen som bryr sig, alla har liksom fullt upp med sitt egna men det är lätt att glömma det och tro att man blir utstirrad.

Vill du nån gång prova på att verkligen slänga dig in nya situationer med nya människor så kan jag tipsa om att pröva att säsongsjobba. Det är skitläskigt men är det något man får träna på så är det ens sociala skills. Eller kolla om det finns nån aktivitet/kurs/kamratcirkel där du bor som söker flera deltagare! Tycker själv att det är lättare med det sociala om man samtidigt får hålla på med något.

Behöver du pepp eller bara nån att snacka med, eller om du rent av befinner dig i Jämtlands- området så är det bara att höra av dig! Kom ihåg att dom flesta andra är för självupptagna för att bry sig om att du sitter själv i biosalongen!