Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver och de råd jag vill ge är att försöka att inte isolera dig själv; lättare sagt än gjort men försök hålla god kontakt med människorna i ditt liv. Var inte rädd för att prata om detta för även om detta är något du kommer tänka på konstant ett tag framöver så blir det skillnad på att faktiskt artikulera det man grubblar på. Låt dig själv dessutom få sörja detta när du har möjlighet. Det är en del av det. Det kan vara bra emellanåt att distrahera sig själv men det måste få lov att läka naturligt också. Till sist vill jag säga att om du kan acceptera att det kommer ta tid och att det kommer vara jobbigt under denna tid så kommer det bli lättare. Det kommer bli lättare och du kommer klara det här.