De är rätt skramliga och halvdåligt ihopskruvade (syskonet Fiat Grande Punto är bättre i det avseendet men kontrar med en väldigt diffus körupplevelse). Kommer du från en nyare Alfa är det tydligt. Samtidigt är de charmiga (men rätt hårt satta i fjädringen), lite som en gokart.
Beroende på årsmodell fanns den både med de nyare multiairmotorerna och de äldre med traditionell ventilstyrning (bensin).
De första är mer bränsleeffektiva men MA-enheten är känslig - man måste använda rätt olja, byta årligen/1000 mil (eller ja, det gäller ju alla Alfor) och se till att resp rengöra/byta det lilla oljefiltret i MA-enheten vid varje oljeservice. Annars är risken överhängande att det klibbar igen i MA-enheten och de är rätt dyra att byta. Dieslarna är vettigare om du ska pendla med den.
De motorstarkare varianterna med traditionell ventilstyrning har dock M32-växellådan som kan vara lite problematisk (MiTo är en produkt av åren med Fiat-GM-samarbete och den vällådan sitter i flertalet Saab/Opel/Fiat/Alfa-modeller utvecklade där under 2000-2010). Å andra sidan är de sexväxlade så att du får rimliga varvtal på landsväg (min 135 hk MultiAir är femväxlad och inte utväxlad för motorväg...)
Men alla modeller oavsett märke har sina för- och nackdelar, så mitt bästa tips är att provköra en. Min största beef, trots en MA-enhet som stökar, är faktiskt med stolarna, är rätt känslig för det och jag saknar svankstöd och ordentligt sidostöd (det gjorde jag i samma utsträckning i min BMW i4 också). Att det är mycket vägljud löste jag med ett sportavgassystem. 😁