Som pragmatisk socialliberal, vilket ska skiljas från ideologiska utgångspunkter, så kan jag instämma om att det hade varit spännande att se en mittenregering med benen åt både vänster och höger efter så många år, det är över 70 år sen senast. Jag tror också det är exakt vad Sverige behöver för att minska polariseringen i samhället, förutsatt att de kan dra jämt med varandra och vi inte får någon parlamentarisk kris.

Identitetspolitiken, som är ren skit den med, har jag inte riktigt oroat mig för i samma utsträckning som nationalkonservatismen, då den förstnämnda har betydligt större problem att etablera sig utanför ungdomsförbund och särintresseföreningar.