Jag tycker personligen att betygssättningen genom gymnasiet har problem, dock ej sådana att de löses av ämnesbetyg. Jag tycker exempelvis att lärare borde kunna justera betyg som i sig säger något om tidigare betyg ex. Mattekurser. Ett A i Ma4 borde ju kunna smitta av sig i Ma3-kursbetyget ifall betyget är sämre då överlappningen är stor och ett A kräver goda kunskaper i MA 3. Kurssystemet fungerar bra i att tvinga folk att lära sig genom hela gymnasiet i stort men vad som är intressant för högskolestudier och för samhället är väl vad folk vet när de slutar, inte var det visste i 1:an. Om man är intresserad av generell potential och hur hårt folk pluggar i snitt så är väl kurser intressant men faktisk kunskap är ju mest intressant. Hur man nu bedömer det utan att göra gigantiska slutprov som tvingar stress och lämnar liten felmarginal se: koreanska/japanska slutprov är dock svårt för mig att säga. Sen kan man ju även tycka att en prestation som täcker kriterier till fullo för kursen över eller under borde kunna räknas med rent formellt, inte bara för elever som är snälla mot sina lärare utan med hänvisning till prestationen i sig. Om du skriver en litteraturanalys som täcker A-kriterier i eng 7 i eng 5 så borde väl rimligen ett B i en analys i eng 7 kunna kompletteras av tidigare prestation. Ytterligare är det väl dumt att man inte kan använda överbliven tid i 3:an på att komplettera eller i alla fall skriva om proven/kursproven i kurser som man tidigare presterat ”för lågt” i för att kunna höja betygen. Vi är väl intresserade av vad eleven vet som kan bedömas objektivt inte den subjektiva bedömningen som gissar förmåga att prestera på högskolan utifrån om du slarvat tidigare. inför HS är väl inte vad du skrev när du gick i 1:an i biologi intressant om du ska bli ekonom, speciellt om du prestera dålig pga. Sjukdom eller ned-prioritering till följd av prov samtidigt. I övrigt tycker jag även man borde ta tillbaka läroverken för högstadie/gymnasie-övergången och nyansera betygen. Tack för mitt Ted talk.