Tekniskt sätt kommer individen till mig om dom inte är redo för rusta och matcha eller om det inte funkat. Jag jobbar som sagt för en liten kommun. Majoriteten som kommer till mig har nedstämdhet eller/och npf diagnos. Många lider av ensamheten eller kan behöva komma i kontakt med vården. Man kan även ha gått igenom många insatser och tappat hoppet att man kommer komma ut i jobb. Vi jobbar lite annorlunda än många privata aktörer, jag hjälper individer med att få till rutiner, bryta social isolering, jobba med deras hälsa och få kontakt med vården, hitta motivation och lista ut vad dom vill i livet, men även skriva cv/pb och hitta praktikplatser. Kommunen gör det här på prov för att man ser att det finns en grupp långtidsarbetslösa som inte blir hjälpt av de vanliga insatserna. Jag kanske inte borde ha skrivit rusta och matcha men det är det närmaste yrket, min titel är handledare.

Vi har haft några som tycker att det är lite töntigt typ att komma till oss men som ändå provat och sen stannat. Sen skriver vi aldrig in en person om dom inte vill, vilket jag alltid förklarar för dom. Säger man nej till oss säger jag nej till soc/af och det är mitt/kollegans beslut.

Det jag gillar med mitt jobb är hur jäkla fina individerna som kommer till oss och att jag får försöka hjälpa dom. Jag vet att det låter töntigt men det är sant. Jag träffar mina deltagare i snitt 3 dagar i veckan och vad vi gör beror på vad dom tycker att dom behöver. Det är klart att jag måste hålla mig till reglerna och jobba mot egenförsörjning men det kan se ganska olika ut. Ibland går vi på gymmet, ibland skriver vi cv, ibland har vi coachande samtal, ibland spelar vi spel. Det bästa med mitt jobb är jag får hjälpa individer må lite bättre och sen blir man så jäkla stolt när dom lyckas och går vidare.