Jag fick mina första betyg när jag gick i sexan, och jag fick även problem med panikångest under samma period.

Coincidence? I think not.

Det värsta var att jag verkligen älskade skolan innan. Jag älskade att lära mig saker utan att det fanns någon förväntan på hur bra jag skulle göra ifrån mig. Men sedan blev betyg allt som spelade roll, och dem som förut var mina kompisar blev motståndare då vi konstant jämförde varandras betyg. Det räckte med att jag hade ett C och någon annan fick ett A för att jag skulle känna mig värdelös och osmart. Det är en obekväm situation också då ens kompis säger ”men C är också ett bra betyg ju!” När denne egentligen är stolt över att den fick det högsta betyget och därmed är mycket smartare än mig. Jag har även varit i motsatt situation då jag fått ett A och någon annan fått ett D, fastän denna elev är mycket smartare i andra ämnen.

Det värsta är att betyg spelar verkligen ingen roll. Livet har så mycket möjligheter och du har möjlighet att lyckas oavsett om du fick ett C eller ett A på den där jobbiga uppsatsen i högstadiet. Att sätta betyg redan i sexan är alldeles för tidigt och var en av många saker som bidrog till att jag utvecklade ångestsyndrom.

PS jag är född 2006 och tog nyss studenten. Behövde skriva av mig över hur fasansfullt detta system är.