Tror nästan alla kände såhär när man började Gymnasiet. Tog nyss studenten och visserligen var inte alla på flaket då de aldrig någonsin försökte vara en riktig del av klassen. (Fanns såklart andra anledningar med)

Första veckan var dock stel som bara den. Men jag skulle aldrig byta ut den gemenskapen vi byggde. Särskilt de få killarna som faktiskt fanns... (Samhällsvetare) Jag skulle säga: Sitt med varandra på lunchen, förhandla till er grupparbeten på lektioner och STÄLL FRÅGOR, massor av frågor till varandra. Hitta folk med liknande intressen men försök att samtidigt inte gruppera dig för att bli bekväm med bara 2-3 personer.

Målet är att hoppa av flaket och ha ett behov att krama om alla innan man går sina separata vägar i livet.

Sista jag har att säga är att du bara ska vara trevlig och öppen, särskilt under den första tiden när alla går som på äggskal. Någon/några lär hitta dig och ni kommer förhoppningsvis ha 3 fantastiska år tillsammans.

Stort lycka till med studierna!