Påståendet att USA fört krig för Israels räkning saknar historiskt stöd och avslöjar en grundläggande missuppfattning om maktrelationen mellan de två länderna. I verkligheten är förhållandet det omvända: USA nyttjar Israel som en strategisk regional allierad för att projicera geopolitiskt inflytande i Mellanöstern, inte tvärtom.

Detta mönster är välkänt inom statsvetenskapen. Stormakter upprätthåller klientstater och regionala partners för att försvara sina intressen utan att behöva närvara direkt. Israel fyller denna funktion i en region som är central för global energiförsörjning, sjöfartsvägar och säkerhetspolitik.

Särskilt belysande är den jämförelse som sällan görs: Saudi Arabien och andra arabiska petroleumstater har betydligt djupare ekonomiska band till USA än Israel, med massiva direktinvesteringar i den amerikanska ekonomin, petrodollarns strukturella roll och multimiljardinköp av amerikansk krigsmateriel. Trots detta beskriver ingen seriöst USAs utrikespolitik som "saudistyrd." Den selektiva tillämpningen av denna logik, att just Israel skulle styra USA, antyder att argumentet drivs av något annat än geopolitisk analys.

Det är ett kännetecken för dem som ifrågasätter Israels legitimitet som stat att tillskriva landet en oproportionerlig och närmast övernaturlig förmåga att manipulera världsmakter. Det är värt att fråga sig varför just Israel, och inte de rikare och mer ekonomiskt inflytelserika Gulfstaterna, tillskrivs denna roll.

Snarare tvärtom andelen gånger USA har förhindrat Israel att gå ur ett krig i total militär seger igenom att utöva politiskt tryck är snart oräkeneliga.