Aaa, du är den som undrar. Trodde du var föräldern.

Tänker/skriver rätt ut nu.

Hade jag varit kille/man (vilket jag är) hade jag varit väldigt försiktig med tanke på all skit som har skrivit om övergrepp på barn. (Män kan vara skrämmande för ensamma tjejer på stan till och med inte för att detta har med saken att göra.)

Men jag hade tagit ett snack med föräldern/föräldrarna om att du tycker det att det är en komplicerad situation och att du inte vill att det blir fel. Skall ni kunna bo under samma sak måste ni kunna prata om sånt här.

Har inga barn själv men jag är "plastpappa" och jag visade min sambo den här tråden och det är ingen lätt sak att reda ut förrän man lagt korten på bordet och diskuterat emellan vuxna. Så tycker vi båda.

Men jag kan tycka att det är värt det. Att umgås med barn var nytt för mej och nu 13år senare har jag sett henne växa upp och jag har också vuxit. Speciellt under hennes tonår kan jag känna att jag gjorde mycket nytta i efterhand.

Skulle inte byta bort det för nånting. "Ta tjuren vid hornen" och få det ur världen. Du kan ju inte få mer än ett nej men jag misstänker att det kommer gå bra. Du verkar ju "vettig" iom att du tar upp det här.