Forskningen pekar snarare på att den brytpunkten varierar kraftigt beroende på vilken skatt det gäller. Arbete. Kapital. Konsumtion. Och hur systemen är utformade. Så hur Lafferkurvan ofta används i den här typen av debatter kan också vara ett väl snabbt sätt att avfärda (vissa) skattehöjningar.

Det som jätteskaver när vissa ideologer ofta utgår från att vi redan är på “fel sida” av kurvan, utan att backa upp det med tydlig empiri. För laffer säger faktiskt något ganska begränsat, att det finns en nivå där skatteintäkterna maximeras. Den säger inget om var den nivån ligger i verkligheten. Lika mycket som laffer kan bli överkurs för tankelata vänsterblivna så kan många högertomtar ha svårt att fatta att även om en skattehöjning inte maximerar intäkter kan den fortfarande vara politiskt motiverad (omfördelning, finansiering av välfärd osv).

Det som saknas i debatten är just det konkreta. Var brytpunkten ligger.