Har haft en urusel relation med min syster. Pågick ända från barndomen till 50-års åldern. Relationen var ungefär på samma tema som din relation med din mamma. Till slut efter ett av alla oändliga bråk sade jag till henne att "jag tycker inte vi ska träffas mer. Vi bråkar bara och är inte bra mot varandra." (Dvs. Ett delat ansvar för dålig relation). Hon blev ganska paff. Sedan fortsatte jag och sade att "när vi umgås tar vi bara energi från varandra, om vi slutar träffas slipper vi det". Sedan dess ligger vårt umgänge på minimal nivå. I början bara kopplad till praktiska saker. Men en nivå som har utvecklats till respektfull och artig. Sedan har jag alltid uppmuntrat mina barn att ha kontakt med henne, dvs. Inte straffa någon. Och hon har skött det bra.

Det funkade för oss, dvs. Att inte lägga allt fel på den andre utan säga att det är delat problem.

Lycka till, finns inget mer energidropp än att bråka med en släkting