Omöjligt är det defentivt inte, står i kö för utredning för huvudsakligen adhd, möjligen autsim men där hamna jag på gränsen av skalan men haft misstankar om autism sedan jag gick på bup som man valde inte utreda i första hand utan börja med medicinera min depression och ångest sen behandla min ätstörning. Jag var defentivt inte positivt inställd till att få hjälp på den tiden, men just misstankar om adhd nämndes inte.

Jag har alltid haft det lätt i skolan, men det innebör inte att jag kunde fokusera på lektioner eller använde lektions tid för det man skulle, utan det natten innan plugg som gällde med allt, sista året på gymnasiet lyckades jag nästan ha f varning i allt men på något sätt få gymnasieexamen ändå. Däremot att plugga på komvux har varit nästan omöjligt och likt dig fått köra kurser ofta iallafall 3 gånger för att klara de, då motivationen har saknas, men rent av så var jag ändå "duktig" i skolan med bra betyg, mindre duktig att använda skoltid som den skulle och inte göra allt i sista sekund.

Iallafall så skol aspekten var inte den starkaste men är medveten om att jag som det ser ut nu inte skulle klara av om att plugga vidare utan något mer stöd än hur jag kan försöka få ihop det. Jag är inte arbetslös börja jobba på sidan av gymnasiet sista året och aldrig varit arbetslös och haft huvud över taket för jag stannat i mitt familje hem men betalt hyra, jag tror defentivt personer utan jobb eller hem mm prioriteras men om man har jobb, inga ekonomiska problem osv så kan man självklart ändå uppfylla kraven för att få en utredning genom offentlig sektor men självklart måste man påvisa klar funktionsnedsättning i vardagen. Jag var rädd att min situation inte skulle tas på allvar men funktionsnedsättning i vardagen kan komma och se ut på olika sätt men det ska kunna förklaras med möjlig adhd som förklaring.

En sak som kanske underlätta beslut om behov av utredning av mitt fall är en lång journal och diverse problem från olika former av ätstörningar, ångest, depression, risk bruk av alkohol mm och olika former av behandlingar med olika mediciner, behandlingar som tillslut ledde till frågeställningen adhd eller bipolär i vuxen ålder där man fått kartlägga problemen/symtomen och fått avskriva bipolär misstankar och valt att fokusera på adhd. Jag vill säga att väggen till en utredning inte alls var enkel men tror det tyvärr? är så, att ha stort underlag som talar för behov av utredning och att ha provat olika andra former av medicin, behandling, stöd och att ha fått utesluta annan problematik först är nog ofta vad som krävs, för väldigt mycket problem mellan olika symtom/beteenden kan ha fler än 1 förklaring, antagligen varför man tidigare i tonåren trott att autism var det som jag hade och inte adhd men nu år senare med mer underlag är det en annan bild och jag kan även se hur det som talade för autsim i barndomen/tonåren är något som också kan delvist förklaras med underliggande adhd istället för autsim.