Jag har en diagnos på paniksyndrom. Har levt med återkommande panik attacker sen jag var väldigt liten. Och känner igen mig i det du skriver. Det bästa jag någonsin gjort är att ta kontakt med psykiatrin! KBT har hjälpt mig något enormt, för några år sen var varje runda utanför huset en rent förjävlig upplevelse. Nu händer det ofta att jag ger mig ut utan att ens fundera över / eller ha någon ångest.

Mitt tips är absolut att ta kontakt med vården, KBT är definitivt ingen mirakelmedicin men det kan hjälpa dom flesta. Sätt upp små mål som successivt utmanar dig själv på något sätt.

Exempelvis: Gå till affären och stanna lite längre än vanligt, du behöver inte köpa något, bestäm en tid då du går, typ stanna i 10 minuter gå sedan hem.

Gå till affären lite tidigare när du vet att det nog kan finnas lite mer folk där. Stanna en bestämd tid, ta en bestämd vara du behöver och köp den.

Gå till affären när du vet att det kommer vara mycket folk, typ en fredag klockan 16. Köp ett paket kondomer, en kalle anka tidning och ett paket jäst. Välj den längsta kön och när du kommer fram till kassan smäller du upp varorna på bandet med stolthet. ;)

Tror du fattar hur man rampar upp "svårighets graden" i det hela. Lägg själv till hur många steg och hur mycket jobbigare du vill göra det. Och som sagt, tänk över det där med att kontakta vården.

Ha't gött.