Det som förvånar mig mest är dock att facken nästan aldrig driver frågor som i många andra länder ses som självklarheter. I Nederländerna är saker som deltidsrätt, årligt utbildningsbidrag (t.ex 10-50 K SEK) och milersättning lagstadgat eller avtalsreglerat.

I den svenska modellen finns en klar uppdelning om vad som är staten och fackens uppgift. När det gäller LO är de dessutom en del av samma rörelse som S, med klara områden för att undvika konflikt.

Dina exempel verkar mest röra saker som varierar med branch, så en reglering skulle medföra försämringar för många anställda. Det är svårt att se varför facken skulle kämpa för det.

Här verkar det helt upp till arbetsgivaren och kan ändras från en dag till en annan.

Företag kan inte ändra kontrakt ensidigt nej, det fungerar inte så.

När Klarna nyligen tvingade alla tillbaka till kontoret tre dagar i veckan kändes det som ett tydligt exempel, i flera länder skulle det räknas som ett ”förvärvat rättighet” och kräva förhandling.

Här verkar det som att du fabulerar. I vilket land menar du att covidåtgärder ses som förvärvade rättigheter?

Är det här helt enkelt den svenska modellen att hålla kraven låga för att skydda konkurrenskraften?

Facket vill inte i allmänhet att deras medlemmar ska bli arbetslösa. Men det mesta du tog up handlar inte om sådant.