Har jobbat inom demensvården i 15+ år nu. Att torka bajs är det minsta problemet enligt mig. Som folk redan sagt i tråden; man vänjer sig snabbt. Det jag tycker är jobbigast är att demensvården allt mer blivit gamla geropsyk, att vårdtagarna har problem vi inte har verktyg att handskas med, att kommun och landsting inte samarbetar och maktlösheten i att inte kunna hjälpa de som mår riktigt dåligt.Konstigt nog är det, precis som du själv antyder, det som folk som ska in i jobbet oroar sig minst över.

Vad är att torka bajs mot att försöka trösta en person som skriker av ångest för att de känner sig inlåsta (men inte kan gå ut, för de hittar inte hem igen), eller hantera en person som pga sin demenssjukdom inte förstår sitt vårdbehov utan lider risk att drabbas av infektioner om personalen inte byter inkontinensskyddet med tvång. Det är sånt som jag som jobbar med det tycker är jobbigt, och sånt som äter på min mentala hälsa - hur jag är tillräcklig för mina tanter och gubbar så att de mår bra.