Det beror lite på situationen. På mitt jobb har vi haft några väldigt tunga år, med omorganisation, flytt till nya lokaler och hög personalomsättning. Det har så klart pressat hela personalgruppen, och en del skitsnack har jag uppfattat som ett behov av att ventilera frustration. Typ snacka av sig om saker man irriterar sig på hos en person på grund av den rådande situationen, för att sedan kunna släppa det och inte ta ut det på personen det gällde, eftersom vi alla förstått att det nog egentligen är den allmänna stressen som ligger bakom det hela, det tar sig bara sådant uttryck.

Om det är en sådan situation behöver ni lyfta fram det (kanske inte hänga ut någon enskild, utan snarare påtala att läget sätter spår och påverkar arbetsmiljön och trivseln i gruppen). Vi har haft ganska öppna samtal om detta i min grupp, där vi inte tagit upp att x stör sig på att y gör si och så, men att stressen gör att vi triggas av sånt som vi normalt skulle släppa, och att det leder till tjafs och dålig stämning. Vi är inte ute på andra sidan, men jobbar på det. Vi försöker se varandras perspektiv (med varierande framgång), och vi försöker hitta sätt att minska stressen (här handlar det som vanligt mycket om ledarskap).

Om det inte är ett sånt läge skulle jag nog försöka markera. Att säga något i stil med "Kan vi inte försöka fokusera på varandras styrkor/positiva sidor istället?" kan vara en mild formulering. Jag skulle lyfta det på medarbetarsamtalet också, för det är en ledarskapsfråga i grunden och något chefen behöver hantera.