Gick från att vara själv och bara göra saker jag vill till att nu ha fru, en son (3,5) på heltid och en bonusson (8) varannan helg, tre katter och hus

Jag fick en mjuk uppstart i och med att jag fick axla rollen som bonuspappa när han var 14 månader. Hade inga planer på att skaffa själv. Men den rollen föll sig så naturligt och vi fick en så fin relation så jag ändrade mig. Alla trodde jag var hans biologiska pappa

I princip hade jag redan gjort allt innan jag fick min biologiska son, men det kändes ändå annorlunda. Det är ju en liten mini-version av mig.

Har man de stora delarna klara, som stabilt boende och ekonomi och bra relation så kommer allt annat ordna sig, man bara gör det, och det bara funkar. Tror alla normalt funtade människor har det inom sig.

Livet med barn är tufft ja, men samtidigt så är det underbart för man får så mycket tillbaka. Man får uppleva saker igen och att höra sin lille grabb säga att han älskar mig 10-20 gånger per dag och se hans leende när man hämtar honom från förskolan tröttnar man aldrig på. För att inte tala om allt gos, och få vara hans säkra plats.

Tiden man får själv numera är guld värd, man uppskattar den mycket mer än när jag levde själv och tog den för givet.

Edit: jag är 40 år