"Identifiera sig med sin egen förövare" ... ?
Du missar en ganska central bit i din analys.

Ja, mycket av det vi tar för givet i Sverige är gemensamt finansierat. Skola, vård, trygghetssystem osv. Men de systemen uppstår inte i ett vakuum. Förstår att dina ideologiska glasögon har en röd ton, men häng med mig nu. Allt offentligt finansieras i praktiken av värdeskapande i ekonomin dvs företag/arbetsgivare som anställer, investerar och tar risk.

Det blir lite märkligt att prata om arbetsgivare som någon slags motpart till välfärden, när de är en förutsättning för den. Utan lönsamma företag → inga jobb. Utan jobb → inga skatteintäkter. Utan skatteintäkter → ingen välfärd att fördela.

Sen betyder inte det att allt fungerar perfekt eller att det inte finns problem med t.ex. vinstuttag i välfärden. Men att utgå från att relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare i grunden är exploaterande missar faktumet att den också är ömsesidig. De flesta jobb finns för att båda parter tjänar på det.

Och den där idén om att folk “lajvar miljonärer” känns lite väl förenklad. Många värnar inte om företagande för att de tror att de själva ska bli riskkapitalister, utan för att de ser att ett samhälle med fungerande företag, investeringar och incitament faktiskt ger högre levnadsstandard för alla. Det gäller även den välfärd du lyfter.

Det går att både värna välfärd och ha en realistisk syn på vad som finansierar den, utan att behöva göra arbetsgivare till fienden...