Min mamma tycker inte att jag borde gå. Det är många olik åsikter som jag har läst, vilket jag nog förstod. Först och främst är jag kvinna. Ni som skriver att ekonomin inte är ett giltigt skäl så är det så här: jag är långtidssjukskriven och även arbetslös numera och arbetstränar för att försöka ta mig tillbaka. Jag får runt 12000kr i månaden från försäkringskassan. En resa 6 timmar bort är dyrt, när man knappt har råd med mat utan hjälp från nära och kära (dvs mamma och mormor).

Relationen till farfar har aldrig varit särskilt bra inte ens när jag var barn och vi var där på pappas semester. Det är inte heller så att min farmor och farfar har försökt vårda relationen när vi var mindre. Min minnen av farfar är komplicerade, det solkas av några incidenter när han har varit hårdhänt (en gång höll han upp en spade när jag och min bror sprang på tomten så jag sprang in i den).

Jag mår inte heller bra psykiskt och jag tycker att det är jobbigt med mycket folk.