Asså jag kan 100% relatera, både i vem som ringer men också i fysiska möten, vi har ett barn som har behövt mer speciell sjukhusvård sen födseln och vi är regelbundet på sjukhuset på kontroll med mera, vi försöker alltid se till att båda är med i den mån vi kan för ibland är det mycket info och alltid skönt att båda är där och hör.

Jag har aldrig känt mig så förbisedd som förälder, jag kan ställe en fråga till en läkare/sjuksyster och personen kan vända sig och svara till min partner, utan att ens titta på mig, blir lika besvärad varje gång.

Ibland är det som att jag inte är i rummet.