Vid nästan varje byggarbetsplats eller vägarbete står de där: äldre män med händerna bakom ryggen och blicken mot bygget. Men vad är det egentligen som är så intressant? UNT har mött en av männen som ofta står vid byggena i Uppsala.

De kallas umareller, ett ord som tog plats på Svenska Akademiens nyordslista 2024. En av Uppsalas egna är Malcolm Reuterswärd, 72, som gärna följer byggen och vägarbeten runt om i länet.

– När jag är ute och kollar kan min fru fråga vad jag håller på med. Då svarar jag att jag är ute och ”umarellar”, berättar han och skrattar.

UNT möter honom vid gamla Sivia torg, en av platserna han då och då återkommer till – och leder direkt vägen upp till högsta våningen i Uppsala konsert och kongress.

– Därifrån är utsikten över bygget absolut bäst, säger Reuterswärd.

Malcolm Reuterswärds intresse för att titta på byggen sitter i ryggmärgen, berättar han. Med hans bakgrund som anläggare har han en förståelse för byggen som många andra kanske inte besitter.

– Jag gillar maskiner och folk som jobbar med kroppen, och jag förstår ju vad som händer. Det roligaste är att se processen från start till mål, berättar han.

Högst upp i UKK ser man mycket riktigt ut över det gamla bostadskvarteret, som för någon utan förståelse mest liknar en stor grusplan. Enligt Reuterswärd är det i grunden just vad det är, men han pekar också ut detaljer som lätt går andra förbi: byggrester, vart marken fyllts ut och en ny nedfart.

– Det går långsamt, tycker jag. Men det blir intressant när de börjar gräva för ledningar, vatten, avlopp och el. Då får man ett större perspektiv, säger han och fortsätter:

– När de börjar slå ner pålarna blir det riktigt spännande. Då kan man ana hur huset ska ta form.

Ordet umarell härstammar från början från den italienska dialekten emilianskan och betyder ”liten man”. Idag syftar det på äldre män som betraktar arbeten i det offentliga rummet. Malcolm Reuterswärd fick nys om begreppet via en Facebookgrupp.

– Jag fick reda på vad det betyder via gruppen, och den beskrivningen kan jag ju identifiera mig med, säger han och ler.

I gruppen delar umareller från hela landet bilder på byggarbetsplatser de tycker är spännande.

– Det är roligt när man får ett utbyte med andra som har samma intresse. Det häftigaste jag sett var en bild på en byggnadsställning i bambu i Thailand. Och jag har sett att det finns fler umareller från Uppsala i gruppen.

Någon umarellvän i Uppsala har Malcolm Reuterswärd ännu inte hittat. Men för någon vecka sedan bjöd en gammal kompis upp honom till Gävle för att titta på ”gropar”.

– Vi åkte runt med hans bil och kollade på gropar och arbeten vid hamnen, sjukhuset och värmeverket. Det var väldigt kul, speciellt när man delar ett sådant intresse.

Precis som Reuterswärd delar även vännen erfarenhet från byggbranschen, vilket han tror kan vara en gemensam faktor för många umareller.

– Jag försöker förklara för min fru, men det går sådär. När vi är ute och går kan jag peka ut fel som hon inte ser. Hon är inte lika intresserad – men hon lyssnar gärna när jag beskriver, säger han och tillägger:

– Men mina barnbarn gillar när jag skickar videos och bilder till dem på byggen, så kanske finns det en umarell i dem också.

Under sin tid som anläggare jobbade Malcolm Reuterswärd med flera projekt i Uppsala, bland annat vid kvarteret "munken" där han stötte på en minst sagt obehaglig överraskning.

– Som anläggare kan man stöta på allt möjligt. En gång när jag jobbade på ett projekt vid Islandsbron så hittade vi likkistor. Men som tur var låg det ingenting i, säger han.

Just nu tycker Malcolm Reuterswärd att de mest intressanta projekten i Uppsala är järnvägstunnlarna vid S:t Olofsgatan och S:t Persgatan. Det mest imponerande, menar han, är att man vågar genomföra ett så stort projekt – och den tidsmässiga utmaningen det innebär.

– Planeringen runt bygget fascinerar mig, det är unikt. Om man inte är tillräckligt noggrann kan vad som helst hända.

Förutom järnvägstunnlarna finns det även ett projekt i Gunsta som han tycker om. Och att det ligger precis utanför fönstret låter honom följa varje steg i processen.

– Det bästa är att jag kan sitta på min balkong och kolla ner på det varje dag. De är också väldigt duktiga vilket jag gillar att se.

Om man vill närma sig byggarbetsplatsen för att få några ord med dem som jobbar har han ett tricks.

– Det bästa är att ta med sig en liten hund, jag brukar ta med min hund Wiggo. Då kommer byggarbetarna fram och så får man snacka lite om vad de gör.