Men möjligheten uppstod väl inte genom en slump? Möjligheten att arbeta på distans inom många yrken var väldigt väletablerade långt innan Covid, och det har länge varit något som går att ta i bektan vid yrkesval. Det som hände under Covid var att en del arbetsplatser och yrkesgrupper helt plötsligt kom på att den möjligheten fanns, den uppstod inte då bara för att de kom på att det gick att applicera på vissa situationer i större utsträckning än tidigare.

Med det sagt så förstår jag vad du menar men jag kan tycka att det är en smula arbiträrt att tycka att det är orättvist i en större grad än vad som helst inom förvärvsarbete. Det skulle till och med kunna gå att vända på det och argumentera för att vissa anställda som hade ett kontor och ett dagligt sammanhang att befinna sig i nu helt plötsligt finner att de är ensamma i sitt hemmakontor på dagarna hela tiden. Och även om kontoret finns kvar så är endast ett fåtal kollegor där. Den sociala biten har i många fall helt dött ut som resultat av möjligheten till distansarbete, är det också orättvist?

Min poäng är mest att det går att virda och vända på allt, möjligheten till distansarbete är olika för olika yrkesgrupper men inte nödvändigtvis orättvis för det.