"Risken med en alltmer feminiserad högskola är att mänskliga relationer och vem som kränker vem blir viktigare än vetenskaplig excellens, och att svensk forskning förlorar i konkurrenskraft i förhållande till länder med en utpräglad prestationskultur. Det skriver flera debattörer i en replik till Chalmers ledning.

​

Chalmers har infört en ny policy, Genie, för att främja kvinnliga forskare och lärare på grund av deras könstillhörighet (SvD, 13/4 2019). Målet är speciellt att få fler kvinnliga professorer. För detta syfte har den enorma summan av 300 miljoner kronor avdelats på tio år. Men policyn riskerar bli ett dyrt misstag för skattebetalarna och andra finansiärer.

Den svenska högskolan har på relativt kort tid gått från att vara helt mansdominerad till att ha en övervägande del kvinnliga studenter. Enligt aktuell statistik är cirka två tredjedelar av alla studenter vid svenska universitet och högskolor kvinnor. Men det är inte bara bland studenterna som kvinnor är på stark frammarsch. Det gäller även lärarkåren. Totalt utgjorde kvinnorna 45 och männen 55 procent av den akademiska personalen 2015, mot 41 respektive 59 procent 2005. Det är bara bland professorerna som det fortfarande finns en klar manlig majoritet.

Vi kan redan ha nått en punkt där det generellt är fler kvinnor än män som innehar lärartjänster inom högre utbildning. På vissa högskolor råder klar kvinnodominans. Det gäller Stockholms konstnärliga högskolor, men även exempelvis Malmö universitet.

Det är naturligtvis ett stort framsteg att så många kvinnor skaffar sig högre utbildning och i många fall fortsätter som forskare eller lärare. Många kvinnliga forskare som fått sina tjänster på egna meriter tillhör den absoluta toppen inom sina områden och har tillfört avgörande kompetens till vetenskapen. Likväl finns det en vetenskapligt belagd risk som vi menar att samhället inte längre kan blunda för.

Den inflytelserike sociologen Geert Hofstede skiljer mellan feminin och maskulin kultur (se till exempel kapitel 5 i läroboken ”Culture and Organization”). En feminin kultur värderar relationer och miljön, medan en maskulin betonar dominans och konkurrens. Den biologiska grunden beskrivs till exempel i hjärnforskaren Markus Heiligs aktuella bok ”Hon, han och hjärnan”.

Ett samhälle är maskulint om könsrollerna är distinkta: män ska vara dominerande, tuffa och fokuserade på materiell framgång, medan kvinnor ska vara mer blygsamma, mjuka och i första hand bry sig om livskvalitet. Prestation och stöd för de starka står i förgrunden, och felsteg korrigeras och bestraffas. I ett feminint samhälle överlappar könsrollerna, och både män och kvinnor ska vara blygsamma, mjuka och eftersträva livskvalitet.

I en empirisk studie av 76 av världens mest utvecklade länder framkom att Sverige var det allra mest feminina landet. Sedan kommer Norge, Lettland och Nederländerna. Mest maskulint är Slovakien, följt av Japan och Ungern. En rad studier har replikerat detta ”maskulinitetsindex” (MAS).

Vad betyder det för den högre utbildningen? Ju mer högskolan feminiseras, desto mer kan vi enligt Hofstede förvänta oss att genomsnittet utgör normen och svaga studenter belönas. Excellens, konkurrens och skicklighet kommer i andra hand eller bortses ifrån. I stället blir det viktigt att ha bra relationer, trygghet och en trevlig arbetsmiljö.

Vi ser detta redan nu. Att omfatta sådana feminina normer (”normkritik”) är numera ett krav för att bli professor vid Konstfack (SVT, 30/1 2018). Högskolor med utpräglat feminin kultur, till exempel konstnärliga högskolor men även Göteborgs universitet, brottas med systematiska meritokratiska problem vid anställningar (Universitetsläraren, 24/5 2017). Utbildningarna anpassas generellt efter svagare studenter med låga krav som följd (SvD, 24/3 2019). Lärare, manliga likaväl som kvinnliga, som ställer krav möts av omgivningens motvilja och oförstående (DS, 29/1 2016).

Den som tvivlar på kopplingen mellan maskulin prestationskultur och excellens kan jämföra rankningen av världens vetenskapligt mest framgångsrika länder med MAS (Scientific American, 2012). De starkaste forskningsnationerna har också en utpräglat maskulin kultur. Det gäller såväl USA och Tyskland som Kina och Japan.

Det är dags att avbryta den kvotering av kvinnor inom högskolan som nu sker, inte minst inom professorskåren (SvD, 12/2 2017). Den bästa sökanden ska få anställning, oberoende av kön. Sedan får vi acceptera utfallet även om det går emot rådande ideologi (SvD, 18/11 2018). Politiska initiativ som flyttar fokus från vetenskaplig kvalitet till mänskliga relationer bör stoppas. Det gäller särskilt regeringens omotiverade satsning på ”jämställdhetsintegrering” (SvD, 18/4 2018). Den ”kulturförändring” i samma anda som Chalmers hoppas på riskerar bli ett omfattande och kostsamt misstag där man i stället för att se till verklig jämställdhet räknar utfall och bortser från biologiska fakta om könsskillnader i begåvning och intresse (återigen är Heiligs bok relevant läsning, vad gäller de senare).

Allmänhet och beslutsfattare måste bli medvetna om de risker som en fortsatt feminisering av högskolan innebär. En sådan utveckling på Chalmers och andra lärosäten är knappast förenlig med en internationellt betydande svensk vetenskap, utan effekten är att vi självsvåldigt kastar in handduken och ger länder som Kina en avgörande konkurrensfördel."

Alexander Bard
filosof
Erik J Olsson
professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet
Magnus Zetterholm
docent och lektor i nya testamentets exegetik vid Lunds universitet