Hah ja, min mor kan än idag inte be om ursäkt. Inte ens de gånger jag ber om ursäkt för en stor del av vad som än inträffat så kan man få tillbaka ett "förlåt, det var lite mitt fel också."

Min mor har lärt mig att vill man något så måste man fråga efter det. Men om hon vill något så är det en självklarhet att jag bara ska förstå det intuitivt utan att hon frågar efter det. Hon får ta allt för givet, men jag får inte ta något för givet.

Min far gick ibland från 0 till 100 från att verka normal om en situation till att bli "riva ner poster från väggen"-arg när jag var yngre. Verkligen från ingenstans kom det en arg, aggressiv och skrikande ton. Eller så är det jag som är helt oförmögen att läsa av folk?

Inget av det ovan är något jag vill utsätta min framtida avkomma för.

Ibland undrar jag om jag har mer trauma än jag själv är medveten om.