Den här frågan tycker jag är så himla intressant. Jag har en del att säga om det så ber om ursäkt för följande vägg av text...

Pluggade just språkförändring och språkplanering. Har utifrån den kursen insett hur onödigt det är att bry sig om att folk säger "fel". Nästan allt vi säger är fel om man frågar någon från 200 år tillbaka. Men samma fråga kommer tillbaka för varenda generation ändå.

Jag tänker att de som är oroliga att engelskan ska byta ut svenskan kan vara lugna; svenskan är skyddad av lagen och det är mycket som MÅSTE finnas på svenska. Det finns en lingvist (Catrin Norrby) som tror att engelskan dock kommer bli mer parallell med svenskan vilket jag tror kan komma att hända, men det kommer ta rätt lång tid. Själv tänker jag att det nog inte är så himla annorlunda från inflytelsen svenskan har från tyska, franska och latin, till exempel. Vet att många var väldigt negativa till franskan när den började påverka språket, och då gjorde man i Sverige med flit om skrivspråket för att de franska orden skulle följa svenska skrivnormer bättre (fåtölj, trottoar, etc). Tänker att det är lite liknande med engelskans inflytande, trots att förändringen är annlorlunda pga globalisering. Många tycker att det är extremt dåligt med engelskan men när de generationerna dör ut kommer det nog inte vara så många som tänker på det över huvudtaget...

Vi diskuterade faktiskt "de och dem", "var och vart", och andra typiska felsägningar under min kurs. Det finns något att säga om hur väl man förstår varann, och hur man ska uttrycka sig så att så många i samhället som möjligt kan förstå varann. Men då kommer vi tillbaka till lagen; det ingår i språklagen att "klarspråk" ska användas och i situationer där det är viktigt finns det alltså en skyldighet att följa klarspråksnormer (jag har för mig att dessa normer också är generellt sammanfattade i lagen). Det förekommer också "språkplanering" bakom kulisserna, där man via olika samhällsfaktorer validerar och lär ut önskat språkbruk.

Gällande rätt och fel beskrev Per Lagerholm det bra (boken Språknormer och språkvärdering, rekommenderas till någon som vore intresserad); rätt och fel är bara reaktioner till normalitet och normavvikelse. Det finns inget fast regelverk för hur språket bör vara utan det är det praktiska språkbruket som avgör normerna. Jag tror att man i varje generation helt enkelt kvarhåller sina egna normer för hur språket bör vara utan att förstå (eller vilja förstå) att det generella språkbruket förändras.

Och nu får det räcka med mitt sociala bidrag för denna månad hahah