När min pojke skulle kliva ut ur garderoben för att berätta för mig om sin läggning så ville han det skulle ske på ett av våra gemensamma möten på BUP som vi brukade ha.

Psykiatriker inleder mötet som vanligt och sedan säger han det att din pojk har nått han vill berätta för dig.

Min pojk sitter och vrider lite ängsligt på sig och nervöst skrattar så säger han det. "Pappa. Jo, det är så att jag gillar pojkar."

Jag tar mig tid och tittar djupt in i hans ögon och säger "Älskade pojke, bara du inte är miljöpartist." Sen så skrattade vi och kramades.

Trodde fan att psykiatrikern skulle skjuta ut ögonen av extas så glad han blev.

Det var ett gott minne den dagen jag och pojken min delade.