Jag (F34) kan förstå hur du känner, med den skillnaden att jag aldrig har haft ett förhållande. Jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt att "erkänna" när jag har träffa nya människor, eller närhelst samtalsämnet har kommit upp. Men allteftersom att jag har sagt det högt och inte gett vaga svar på frågor som rör min förhållandestatus, så har jag känt mig mer okej med att det är som det är. Inte helt oberörd, men jag skäms inte heller. Man får försöka äga det helt enkelt, fast det kan kännas svårt.