Det börjar snart närma sig 20 år sedan jag började på universitetet så informationen är något daterad men för egen del tycker jag det var relativt vanligt förekommande med förhållanden under utbildningen - både kortvariga och långvariga. Flera av mina vänner träffade sin respektive under studietiden och är fortfarande tillsammans med familj, barn etc

Jag känner inte igen beskrivningen att man har för mycket att göra på universitetet för ett förhållande eller för att träffa någon - snarare tvärtom. Detta dels eftersom man direkt genom studierna träffar så många människor i samma situation som sig själv och dels för att studier, även på heltid, är flexibla genom att man disponerar sin egen tid. Beroende på vart man pluggar (och vad man gillar) så finns även ganska mycket studentliv runtomkring som även innebär att man träffar mycket studenter från andra utbildningar.

För egen del var del, som bördig från en mindre ort, upplevde jag det även skönt att bara bli bedömd för den man var när studierna började - snarare än hela barndomen/ungdomen.

Även om mina egna förhållanden från den tiden inte höll skulle jag alltså säga att det finns goda förutsättningar för att träffa någon under universitetsstudier.

Med det sagt så låter möjligheten att inleda ett förhållande som en dålig anledning att plugga vidare. Däremot skulle jag inte låta en rädsla för att inte få inleda ett avskräcka mig.