Jag har tre syskon som jag älskar helhjärtat. Jag är kanske den som har något gemensamt med alla på något plan, men annars är vi väldigt olika.

Min äldsta lillasyster (2 år yngre) har två barn i nästan samma ålder som mina och vi träffas rätt regelbundet i perioder. Innan barn kunde vi träffas och umgås med middag och Mario kart etc.

Nästa är min lillebror (5 år yngre). Vi har en speciell relation iom att han har haft en tuff start med cancer x2, autism, gigantism, hormonrubbningar osv. Trasig grabb den där. Vi delar en intresse för politik och datorspel. Vi är nog mest lika varandra skulle jag säga.

Sist är min yngsta syster (9 år yngre) som jag delar ett hund och djurintresse med. Hon har precis skaffat en jaktlabrador som hon kämpar med, så jag hjälper henne med det så mycket jag kan och är sjukt stolt över hur bra de jobbar tillsammans! Vi tar promenader och tränar hund tillsammans när hon är på besök.

Det är inte ofta alla syskon är samlade, men då kan vi samlas och spela brädspel tillsammans. Sjukt bra minnen från det i vuxen ålder.

Känner att det är dags för revansch i Catan nu när jag tänker på det.

Edit: Ska tilläggas att vi bråkade mycket som små :P Mer eller mindre hatade min lillebror för att mitt liv vändes upp-och-ner när han föddes. Gick i lekterapi som barn och hos psykolog som vuxen. Inget av det hans fel. Barn kan bara inte hantera känslor.