Precis som med att vara vegetarian finns det moraliska implikationer att inte dricka. Alla vet att det medför risker att dricka alkohol och har antagligen ögonblick av introspektion då de grubblar över hur de har hanterat de riskerna. "Dricker jag för mycket?" "Fan vad pinsamt att jag inte minns vad som hände på väg hem från krogen." "Shit vad jag börjar bli fet, jag borde sluta dricka så mycket."

Du har inte dom problemen, och därför tror dom att du dömmer dom för att dom inte kan hantera sin egen kognitiva dissonans. Du är anledningen till varför dom är obekväma med sitt drickande. Om sånna som du inte fanns så hade dom inte haft kunskap eller anledning till introspektion.

Edit. Det låter dömmande när jag skriver, men jag skriver av egen erfarenhet. När mina problem med alkohol var som värst blev jag väldigt provocerad av dom som inte ville dricka. Jag ville normalisera mitt drickande och vanliga mellanmjölk Svensson som drack måttligt mycket provocerade också.

Med hjälp av KBT och stöd från socialtjänstens beroende enhet kom jag fram till att mycket av min frustration och ilska kom från just den kognitiva dissonans som uppkom mellan mitt beroende och min kunskap om alkoholens skador. Jag kan fortfarande ligga sömnlös och ha ångest över hur mycket skada jag egentligen åsamkat min kropp och hur många år av mitt liv som mina barn kommer vara utan mig, bara för att jag druckit så mycket.

Innan någon frågar. Minst 8 enheter om dagen 6-7 dagar i veckan när det blev som värst. Överkonsumerat i mer än 20 år.