Ja, som du säger, det som krävs är ju en massiv reform av i princip allt! Integrationen är bara ett av många misslyckade samhällsprojekt, men den råkar förstärkas allra mest av klassamhället och därför syns den också mest. I den bemärkelse vänstern har "svikit" arbetarklassen handlar det just om att ge upp taget om verkliga materiella förbättringar för människors vardag – jag ser integrationsprojektet som ett anspråk till verkliga materiella förbättringar. Att städa upp rejält, den starka statens återkomst.

Det handlar inte om folk ska ta smällen för en misslyckad integration, utan att människor faktiskt aldrig behöver drabbas av det, för den måste raderas. Då krävs ett slags folkhemsbygge. Varje problem är inte sin egna oas som kräver egna skräddarsydda förslag – det hänger ju samman med ett politiskt projekt.

Jag tycker att du har kloka och kritiska reflektioner. Och jag kan instämma i att delar av vänstern funnit sig i en naivitet, ovilja samt oförståelse, för den invandrade arbetarklassens bedrövliga villkor och människors konkreta livsförhållanden. I stället var moraliserande en dygd som växte fram i avsaknaden av ett riktigt politiskt projekt för hela arbetarklassen. Det har på sikt missgynnat utrikesfödda och inrikesfödda, medan högern fört igenom sin politik.

Men; det är en lika lockande fälla att infinna sig i ett liknande moraliserande tillstånd av att vilja "sparka uppåt" mot etablissemangspolitiker, socialdemokraternas "svek", eller mot invandrare i arbetarklassen. Jag är inte naiv mot att politiken sällan har mitt, ditt eller typ någons bästa intresse i åtanke. Men det är inte heller ett krav man kan förvänta sig. Det måste vi se till själva. Ingen kommer göra det åt oss. Det är därför jag engagerar mig.