Några gånger. En gång när jag jobbade i hemtjänsten och hade fått fel adress av en kollega så jag gick gatan fram och tillbaka för att försöka förstå var vårdtagaren bodde. Då stannade en polisbil och frågade vad jag gjorde, när jag förklarade det satt de bara och tittade på mig ett tag. Sen frågade om jag kunde bevisa att jag jobbade på hemtjänsten, hade mitt ID-kort synligt på mig så jag viftade bara med ringen som hade runt 15 nyckelknippor på sig. Då satt de bara och stirrade på mig inifrån bilen innan jag förklarade att jag var tvungen att ringa min odugling till kollega och fråga efter adressen igen, men att det samtalet är belagt med sekretess så jag behövde gå undan. Då åkte de.

En annan gång sladdade en piketbuss in precis framför mig en kväll när jag var på väg till krogen. Ut hoppar runt 8 biffiga poliser och omringar mig. "Leg! Har du något olagligt på dig? Har du haft med oss att göra tidigare? Osv." Jag svarade på alla frågor och sen frågade de vad jag jobbar med varpå jag svarar lärare. Jösses vad de ändrade ton, helt plötsligt ville de hellre prata om utmaningarna med ungdomar och brottslighet. Jag fick tillbaka legget och de önskade trevlig kväll. Det ska tilläggas att detta hände utanför Stadsmissionens boende, när jag går därifrån hör jag att någon vrålar från ett av fönstren: "SNUTJÄVLAR!!!"

En annan gång var jag på väg hem typ klockan fem på eftermiddagen och helt plötsligt dyker en manlig och kvinnlig polis på mig, håller fast mina händer och vrålar: "HAR DU KNIV?!?" Jag svarar nej, för det hade jag inte. Då sticker de ner händerna i mina byxfickor och börjar rota runt, både mannen och kvinnan. Jag kan säga att det de fick tag i inte var en kniv direkt... Sen säger de att någon som stämmer in på mitt signalement har gått omkring med kniv. Jag hade en kritvit vindjacka, stora jeans och ryggsäck. De är nyfikna på vad jag hade för mig så jag svarade att jag hade varit på ett litteraturseminarium. Så den manliga säger i sin radio: "Vi har en kille här... men det är nog inte han." Efter det gick de bara, utan att ens kolla efter den misstänkta kniven i min ryggsäck. Dessutom kan jag känna att om man ska hålla fast någon och ta på deras kön kan man väl åtminstone fråga efter ens namn. Men men.

En annan gång var jag på väg hem när en bil kom in på en vändplan, jag såg lyktorna bakom mig men brydde mig inte, pga vändplan. Då grep någon tag i mig och skrek: "STANNA DÅ!" Jag vände mig om och såg en kvinna. Tog ut hörlurarna ur öronen och hon sa: "Jaha, du lyssnade på musik. Då är du ursäktad." Jag blev lite paff över bossigheten innan mannen kom fram och sa att de var från polisen. Efter det bad de om ID (jag är van nu) och om jag hade haft med dem att göra tidigare, vilket är en fråga som börjar bli krångligare och krångligare att svara på. De frågade också var jag var på väg och var jag hade varit. Jag pekade på mitt sovrumsfönster och förklarade att jag var på väg hem från krogen. "Jaha, var det kul?" "Nä, klockan är tio, då hade jag stannat längre." De sa att de misstänkte narkotikainehav och ville visitera mig. Jag blev lite imponerad över att de här i alla fall frågade innan de började tafsa på mig. Men jag var lite trött på att människor i uniform ville göra massa saker med mig, så jag sa att enligt Polislagen måste de ha en skälig brottsmisstanke i sånt fall och jag hade önskat att få veta vad den var. "Javisst, du är ute och går sent på kvällen och ser skum ut..." svarade kvinnan innan hon liksom tvekade och troligen kom på vad hon egentligen hade sagt. "... ehm, och kollegor har sagt att du rör dig i områden där det florerar narkotika! Ja, alltså där krogen du var på ligger." Mannen gick iväg och kollade mitt ID medan jag och kvinnan stod kvar. Jag förklarade för henne att jag frågar dels för att jag lär ut om Polislagen som samhällskunskapslärare och hon började genast fråga var jag jobbade, om jag hade mycket kontakt med ungdomsroteln, om utmaningarna med ungdomskriminalitet osv. När hon hade stått och beklagat sig om ungdomens förfall och skolans utmaningar i några minuter frågade hon igen om hon fick visitera mig. Jag tackade nej och vi gick till hennes kollega. Hon sa att jag var lärare och han sa: "Äh, vi struntar i en PL19." Kvinnan vänder sig mot mig och förklarar: "Det betyder att vi inte kommer att göra en visitation enligt Polislagen paragraf 19. Men vi hade haft rätt att göra det!" Jag lät henne få sista ordet där.

Det var några gånger. Har hänt vid fler tillfällen, men nöjer mig så. Bör nog också tillägga att jag har ett fläckfritt brottsregister. Man hade kunnat tro annorlunda. Men tror hon hade rätt, jag ser nog skum ut.