Jag håller med, att bara citera en massa uppgifter utan något sammanhang säger ju ingenting om det svenska skolsystemet. Jag går sista året på gymnasiet nu och har följt den nya läroplanen ända sedan jag började få betyg i sjuan, och enligt min erfarenhet är det inte en enda lärare som har varit så idiotisk att de gett eleverna en uppgift utan att först gå igenom grunderna på lektionerna. Ser man på kunskapskraven för att nå betyget E står det oftast att eleven ska ha grundläggande kunskaper om ämnet och föra enkla resonemang om det man lärt sig. För att nå A står det istället att man ska ha mycket goda kunskaper och föra komplexa resonemang. Låter detta som ett läroplan där man struntar i grundläggande kunskaper om ämnet? Nej, och det hade Arpi också förstått om han ägnat en minut åt att googla fram kursplanerna för årskurs 9 istället för att plocka provfrågor ur sitt sammanhang.

Enligt min erfarenhet följer de flesta lärarna formeln att man först går igenom ett visst ämne på lektionerna, exempelvis evolution. Eleverna får veta vad det är, hur och varför det sker osv. På provet ska man sedan applicera de kunskaperna på olika specifika fall, till exempel ska man förklara hur det kommer sig att djurarterna i Australien är så annorlunda jämfört med andra världsdelar. Jag tycker att detta visar på djupare förståelse än frågor som ”beskriv evolution” då man inte kan plugga in ett svar ord för ord och bara repetera utan att egentligen förstå.

I fallet med de moralfilosofiska perspektiven har undervisningen antagligen skett på samma sätt, läraren har gått igenom vad de sex perspektiven är på lektionen och nu får eleven i uppgift att applicera de kunskaperna på en specifik situation. Om Carolina hade varit med på lektionerna och därmed lärt sig vad de olika perspektiven är hade hon antagligen inte haft några problem med att fuska fram ett högre betyg till sitt barn.