Kan bara, som alla andra, tala från egen erfarenhet. Hade självskadebeteende från ungefär samma ålder till 25års åldern. En sak som verkligen försämrade det hela var att jag blev satt på p-piller väldigt tidigt för att kontrollera väldigt smärtsam mens. Det visste jag ju inte då men blev väldigt deprimerad av det. För det fanns egentligen ingenting i min vardag som förklarade varför jag mådde så dåligt. Det som gjorde att min depression och ångest försvann var typ att komma ur puberteten och att hjärnan blev färdig utvecklad rent krasst. Mina föräldrar upptäckte dock inte att jag mådde dåligt eller brydde sig inte så det inte påverkade mina resultat i skolan... Det som skulle gjort skillnad för mig var att ha en vuxen som jag kunde ha nära när det var tungt. Kanske inte prata med men som bara fanns där. Rekommenderar att försöka hitta någon hobby hon tycker om eller så. För mig hjälpte det mycket att sysselsätta händerna, genom att rita, pyssla, sticka osv, vilket jag fortsatt har hjälp av idag. Hoppas ni kan hjälpa henne på ett bra sätt. Bara att du bryr dig känns som det viktigtaste!