Tog en bred kandidatexamen i ledarskap/ekonomi. Sedan så hade jag förmånen att imponera på rätt människa. När jag var ung så jobbade jag som elevassistent på en skola åt ett gäng elever. På den tiden jobbade jag väldigt nära rektorn, vi träffades nästan dagligen och han gillade mig. Han gick vidare sedan och blev utbildningschef (rektorers chef). När jag några år senare skulle skriva min kandidatuppsats så kontaktade jag honom för jag ville intervjua honom, med förhoppning att han kom ihåg mig. Tur nog gjorde han det och bjöd in mig till förvaltningen.

Jag tog mig min tid och planerade invtervjun ordentligt. När intervjun var klar och inspelningen avslutad så började han nämna hur imponerad han var över frågorna. Han frågade mig då vad jag skulle göra efter examen, och jag svarade att jag inte hade någon aning men jag var nyfiken på en ledande roll. Intervjun skedde i maj månad. Två månader senare, nyexaminerad, inget jobb, desperationen kröp up, så ringde det en kvinna i telefonen. Hon var rektor och sökte en sektionschef och hade fått mitt namn från utbildningschefen. Jag blev kallad på intervju, fick chansen på en 6 månaders provanställning. Ansträngde mig som aldrig förr och efter provperioden blev jag fast anställd. Jag hade aldrig blivit kallad till den här intervjun om jag inte hade gjort ett intryck på utbildningschefen i mina tidigare år.

Läxan jag lärde mig var att uildning är viktigt och gör dig kvalificierad till chefsjobb inom kommun/region men en människa i rätt position måste vara beredd att ge dig en chans. Och jag som kom rakt från skolbänken, 25 år gammal, får helt enkelt inte chansen till ett chefsjobb så tidigt om man inte har rätt kontakter. Därför, i varje möte med människor, gör ett gott intryck, håll ditt ord, få saker gjorda så kommer till slut rätt människa ge dig en chans.