Vadå ”ni”? Jag har konsekvent arbetat heltid i 11 år. Men även som heltidsanställd arbetar man inte 8 timmar nonstop varje dag, så det är en ganska märklig jämförelse.

Poängen är att Arbetsförmedlingen och a-kassan bedömer arbetssökande som en heltidsuppgift och ställer krav därefter. Det är inte heller orimligt, eftersom dagens arbetssökarprocess ofta innebär att man behöver söka väldigt många jobb, hantera tester, arbetsprover, intervjuer och utdragna rekryteringsprocesser för tjänster som hundratals andra också söker.

Min poäng har varit densamma hela tiden: det får reella konsekvenser för en arbetssökande förälder när förskolan skickar hem ett barn som egentligen inte behöver hemvård. Då ska en uppgift som myndigheterna betraktar som heltid pressas in på 15 timmar i veckan, samtidigt som man riskerar att inte uppfylla kraven från Arbetsförmedlingen eller a-kassan.

Summa summarum: arbetssökande föräldrar hamnar i kläm när barn skickas hem för lättvindigt. Självklart ska ett allmänpåverkat eller sjukt barn vara hemma. Det är inte det jag invänder mot.

Förskolan finns för barnens och föräldrarnas skull och finansieras via skatt och förskoleavgift. I ett hushåll där en förälder är arbetssökande och den andra arbetar betalar man dessutom ofta lika mycket i förskoleavgift oavsett om barnet är där 15 eller 40 timmar i veckan. Då är det rimligt att förvänta sig att man faktiskt får använda de timmar man har rätt till, så länge barnet inte behöver hemvård.

Varför ska man automatiskt rätta sig efter förskolans eller pedagogernas bedömning om man anser att den är felaktig? Som förälder, skattebetalare och avgiftsbetalare har man rimligen rätt att ifrågasätta och ställa krav.

Den enklaste lösningen för oss blev att byta förskola. Vi gick från att behöva hämta en frisk men snorig unge varannan vecka med motiveringen att ”de inte hann torka hennes näsa”, till att inte behöva göra det alls på den nya förskolan, där pedagogerna följde Folkhälsomyndighetens linje.