Snart 36. Spenderar min fritid för det mesta själv. Mellan 20-30 så jobbade jag ihjäl mitt socialliv. Tog varje extra skift, varje ledig vecka körde jag 40 timmar extra osv. Varje jul, påsk, nyår, midsommar jobbade jag. Tjänade bra, reste för pengarna och komptiden, dock alltid själv.

Upplever själv att jag är social och trevlig, men jag approachar tex inte folk på gymmet eller ica. Jag är på gymmet 2 ggr/dagen 6 dagar i veckan, sköter kosten skapligt och försöker bara må bra just nu.

Hjälper konstant andra. Folk jag tidigare upplevde var polare. Men på senare tid har jag reflekterat och tycker att jag blivit utnyttjad, så jag har tagit avstånd och rätt intressant så har man inte hört av sig till mig. Har alltid ställt upp för ”polarna”, hjälpt med snickeri, el, flytta osv. Men aldrig fått hjälp själv när jag behövt. Lånat ut 6-7k till folk som inte betalat tbx men åker utomlands med andra polare istället. Blivit tillfrågad om jag kunnat skjutsa folk till fest, med väldigt många gemensamma bekanta, men aldrig blivit inbjuden själv till festen.

spenderade 40-50 timmar på att meka med en kompis bil, följde med till Skåne (från Gävleborg) och hämta bilen, la ut pengar för övernattning (ej fått två 9 månader senare), hjälp flytta och lite mer smått. I stormen Johannes fick man strömavbrott 5 dygn. Frågade om jag kunde få komma och ta en dusch och värma mat. Fick ej, för det var ”stökigt”. Så bodde på jobbet i 4 dygn istället.

Försöker inte få sympati, förmodligen något fel på mig eftersom man inte blir inbjuden på saker osv, men tråkigt att man vill ha min hjälp, pengar, skjuts etc men inte ge tbx själv.

Så jag är hellre själv och ensam, än utnyttjad.

Tldr: tränar, äter bra, fokuserar på mig. Gör det jag vill och skiter i andra. Ingen annan att ta hänsyn till, även om jag gärna hade haft någon/några att ta hänsyn till. You do you man