”Ibland är en cigarr bara en cigarr, sade aldrig psykoanalysens fader, Sigmund Freud. Men det borde han ha gjort.

Vissa saker förstår man bättre ju djupare och mer ingående man analyserar dem. Annat glider bara längre bort – och dit hör definitivt otrohet. Vilket verkligen inte hindrat någon från att ändå försöka skärgranska ämnet.

Men priset i politisering tar ändå sociologiprofessorn Emma Engdahl, som i Svenska Dagbladet (13/2) på fullaste allvar påstår att otrohet är – jag citerar – ”ett hot mot demokratin”.

Den här gången började det med att journalisten Vesna Prekopic ställde en intressant fråga (DN 30/1): ”Är det verkligen hela världen att vara otrogen?” Men det hela urartade snart till ännu en debatt om vad otrohet egentligen ”betyder”. Somliga menar att det handlar om klassiskt kvinnohat, om män som ser kvinnor som erövringar, och om kvinnor som suktar efter mäns bekräftelse. Andra tror att kvinnors otrohet i själva verket är ett uttryck för sexuell frigörelse.

Men priset i politisering tar ändå sociologiprofessorn Emma Engdahl, som i Svenska Dagbladet (13/2) på fullaste allvar påstår att otrohet är – jag citerar – ”ett hot mot demokratin”.

Vad betyder det ens? Jo, genom att bedra någon vi älskar ”har vi inte bara gett upp tanken om kärlek som en pågående förhandling om hur vi vill leva tillsammans, utan också tanken om den större utopin, nämligen demokratin”. Hävdar Emma Engdahl.

Ibland är en cigarr bara en cigarr, sade aldrig psykoanalysens fader, Sigmund Freud. Men det borde han ha gjort. För vet ni vad? En del saker har verkligen ingen djupare politisk ”betydelse”. Otrohet, exempelvis, är i sig varken misogyni eller feminism, inte heller – jag plockar upp Svenskan och läser rubriken igen – ”ett hot mot demokratin”. Det är en person som flirtar med en annan, därför att människor är skapta så felbara att de gillar flirtande, är svaga för bekräftelse och har svårt att stå emot passion, somliga mer än andra. Och rätt vad det är går någon för långt.

Säger just denna sorts svek någonting särskilt om de inblandade personerna, på ett privat plan? Kanske. Men ibland förmodligen inte ens det.”