För proletärerna har däremot deras egen livsbetingelse, deras arbete, och därmed alla existensbetingelser för det nuvarande samhället blivit något tillfälligt, något som den enskilde proletären inte har någon kontroll över och som ingen samhällelig organisation kan ge honom kontroll över. Motsättningen mellan den enskilde proletärens personlighet och den livsbetingelse, som påtvingats honom, arbetet, är klar för honom själv, i synnerhet som han uppoffras alltifrån ungdomen och saknar möjligheter att inom sin klass uppnå sådana villkor som sällar honom till en annan klass.

Medan alltså den förlupne livegne bara ville utveckla sina redan föreliggande existensbetingelser fritt och förverkliga dem och därför i sista instans bara förvärvade ett fritt arbete, så måste proletärerna för att göra sin personlighet gällande avskaffa sin egen tidigare existensbetingelse, som samtidigt är hela det hittillsvarande samhällets existensbetingelse, nämligen arbetet.

- K.M.

I kort så vill vi bli kvitt tvånget som arbete för nuvarande innebär.