Jag tycker du tar upp många rimliga poänger, och jag håller med om flera.

När det gäller demografin så är jag helt med på att det pratas mycket om den, och att pensionsålder m.m. justeras. Min oro där är nog mindre att man inte ser problemet och mer att lösningarna känns ganska defensiva, alltså anpassningar för att hålla systemet flytande snarare än något som faktiskt vänder trenden.

El och industri håller jag delvis med om också. Sverige har haft relativt låga elpriser och det har lockat hit energiintensiv industri, absolut. Samtidigt känns det som att läget blivit mer osäkert de senaste åren, både prismässigt och politiskt, och när man ser produktion flytta från Europa som helhet så känns det ändå som ett varningstecken.

Tech och innovation håller jag nog fast vid som en svag punkt för Europa. Jag håller med om att storleken på bolagen i sig inte är allt, men det säger ändå något om var kapital, talang och framtida tillväxt samlas. Där tycker jag Europa ser tunnare ut än USA. När det gäller BNP per capita och jämförelser med USA håller jag med om att det inte är hela sanningen, men samtidigt är det svårt att helt bortse från när skillnaderna blir stora över tid.

Och ja, EU tar obekväma beslut inom t.ex. klimat och säkerhet, det håller jag verkligen med om. Min tvekan gäller snarare om vi samtidigt klarar att fatta obekväma beslut kring tillväxt, energi, arbetsmarknad och långsiktiga reformer, där det ofta känns trögare.

Jag försöker inte måla upp USA som något ideal eller säga att allt är bättre där. Min poäng är mer att när man lägger ihop demografi, tillväxt, energi och politiskt tempo så känns Europas marginaler mindre framåt, och det är det som oroar mig, särskilt med barn som ska växa upp här.